Ååååkej, nu ska ni få höra...

Jag, David och Eddie var med om något HELT osannolikt idag...

Kolla artiklarna här först:
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1298&a=719157 http://wwwc.aftonbladet.se/vss/telegram/0,1082,70671554_3033__2,00.html

Jag börjar från början: Vi åkte in till stan - till Djurgården - mitt på dagen, åt en uuunderbar lunch på Ulla Winblads precis vid Skansen och åkte sen över till Gamla stan där vi parkerade bilen vid kajen och sen promenixade vi runt och myste, drack glögg och killarna fick handla lite i sci-fi-bokhandeln på Västerlånggatan. So far allt frid och fröjd. När vi varit inne i sci-fi-bokhandeln så säger David till mig att "Du ser trött ut" - jag håller med om att jag ÄR väldigt trött, efter mycket promenerande och allt. Vi konstaterar att jag nog kommer att somna gott i bilen.

Vi hoppar in i bilen och börjar köra mot centrala Stockholm, siktar mot Birger Jarlsgatan/Stureplan och sen vidare mot Roslagstull. Vi suckar över Stockholmstrafiken och David konstaterar att han mycket sällan kör bil inne i stan, men att han gärna gör ett undantag för Eddie (vår irländska kompis/kollega till David, för er som har missat det) för att han ska få se lite mer av stan under sitt besök. Trafiken går lite halvtrögt och vi märker att det är en massa poliser ute och far och vi kommenterar detta lite - bl.a. står en av dem med blåljusen igång på en gräsmatta bredvid vägen vid en korsning vi passerar. Vi tror att det har att göra med ett statsbesök vi tror är på g just idag, då vi såg långa limousiner och bilar med flaggor och poliseskort när vi var vid slottet.

Ack, så fel vi hade, och det skulle vi mycket snart märka.

Vi rullar vidare och helt plötsligt rullar en polisbil in framför fronten på vår bil - David stannar till för han tror att den är på väg och vill passera oss och åka förbi mot trafiken av någon anledning. Det ville den inte. Den skulle stoppa OSS... Helt plötsligt är vår bil omringad av poliser med dragna pistoler och de SKRIKER åt oss där ute. Vi fattar ju först ingenting och börjar urskilja att de skriker att vi ska stänga av motorn, så David gör det. Eddie, stackarn, fattar ju ingenting ALLS eftersom allt detta skrikande görs på svenska. Jag och David översätter snabbt med att de skriker åt oss att hålla upp händerna. Vi är som helt paralyserade och bara sitter där och håller upp våra händer. Först skriker de åt Eddie att komma ur bilen med händerna uppe, och när han kliver ur säger han nåt i stil med att "please speak English, I'm a tourist" och de skriker sen åt honom på engelska. Sen skriker de åt David att komma ut och till sist hör jag dem ropa att "det är en till i baksätet" och jag tråcklar mig ut så gott det går med händerna uppe. På väg ut och runt bilen ser jag David och Eddie ligga på vägen, på mage med händerna utsträckta ovanför huvudet och jag blir än mer skärrad och tror att poliserna ska ha ner mig på backen så jag ropar "jag är gravid!" och de säger åt mig att sätta mig vid ett träd på trottoarkanten mitt emellan David och Eddie (de är en bit ifrån mig dock). De springer fram till bilen och konstaterar att den är tom och att där inte finns något i bakluckan heller. Polisen som är närmast mig måste ha fattat ganska snart att de har plockat fel personer (jag såg nog helt skräckslagen ut) och han sträcker fram handen mot mig och hjälper mig upp och ber mig komma bort några meter från platsen. Han frågar flera gånger om jag är okej och säger att de ska förklara varför de har agerat som de gjort. Jag berättar också var vi har varit under dagen och polisen säger till de andra att "det här är iskallt" - de fattar ju såklart att de har fel personer.

Vi får identifiera oss och David och Eddie får efter en kort stund också kliva upp från gatan. De förklarar på en gång att det begåtts ett rån/rånförsök på Smålandsgatan (?), precis i närheten där vi passerat på vår väg från Gamla stan och att några civilpoliser sett vår bil "gasa på" i närheten och att de därför misstänkt oss och tagit registreringsnumret. Vi kunde ju såklart dra oss till minnes att det måste ha varit vid en korsning då David dragit på lite grann för att hänga med trafikflödet (som sagt, köra bil i Stockholm är inte alltid så smidigt) och att det måste ha varit DET som gjorde att de plockade oss. Bilen såg väl lite halvt misstänksam ut också - mörk BMW, skitig och lite halvrisig med rost och allt - så det var väl det som gjorde det. Poliserna ursäktade sig och frågade om allt var okej igen och igen, och försäkrade sig om att vi förstod varför de agerat som de gjort osv. Vi stod och pratade med dem en bra stund och de förklarade även var vi kunde ringa för "samtal" om vi skulle behöva det.

Det var allt helt surrealistiskt och när vi väl fick åka, en polis hjälpte oss ut i trafiken igen, så satt vi bara och skrattade och fattade ingenting... Jag var verkligen som ett asplöv - det var så overkligt att ha x antal pistoler riktade mot sig och sin man och sin vän. Totalt underlig upplevelse, men kanske inget jag skulle önska någon annan... I alla fall, vi är okej, vi har fått god middag här hemma och vi har fått berätta vår "historia" för våra närmaste (som var med vid middagen) och vi har fått skratta åt det...

Trots allt så gjorde ju bara poliserna sitt jobb, för tänk om det hade varit rånarna som satt i vår bil - hellre noggranna poliser än poliser som låter brottslingar komma undan. Slutet gott, allting gott - dock vet jag inte om de fått tag i de RIKTIGA rånarna än...